Ett år av saknad

candle-2671870__340

Ett år av sorg, längtan och saknad.

Jorden har snurrat sitt varv.

Det har varit vinter, vår, sommar och höst. Och nu vinter igen.

Vi har blivit ett år äldre.

Vi har firat jul och födelsedagar.

Vi har gjort allt det där ”första”.

Mormor, du är fortfarande så oändligt saknad. Så otroligt älskad.

Mormor, så fin du var, så omtänksam om dina. Du hade alltid tid för alla.

Du tog hand om och lyssnade.

Jag saknar dig varje dag, saknar den tiden som var.

Jag saknar dina andetag, jag saknar dina kramar.

I din famn var allting tryggt.

Alla minnen finns på en speciell plats i mitt hjärta,

en plats som bara är din

 

20171106_125255

Detta var året av sorg, längtan och saknad

Anneli

Annonser

Konstig ensamhet och längtan

351332-blommor

Har några dagar för mig själv hemma när sambon är iväg på kurs.

Så konstigt det känns. Jag är van vid att vara själv delar av dagen och ibland på kvällar men aldrig en dag utan att vi ses. Och då vet vi ju att den andra kommer hem och vi möts. Men inte igår.

Vi är ju inte alltid inpå varandra. Vi gör våra egna saker hemma och vi behöver inte sitta i samma rum, men det är känslan av att han är där.

Nu har jag sovit i sängen alldeles ensam och det var jättekonstigt. Det blev lite andra rutiner vid sänggåendet som ska jag sova med lampan tänd eller inte? (Bestämde att ha den släckt.)

Vaknar ju alltid flera gånger på natten och då känner jag efter honom som för att veta att han ligger där men nu var han inte där. Undrar hur han har sovit utan mig? Säkert jättegott med tanke på att han inte blev störd av en som inte ligger still på hela natten.

Och idag när jag kom hem från jobbet vet jag att idag kommer han inte en stund senare.

Jag är inte ensam, jag är själv hemma ett tag. Det känns härligt att kunna längta också. Längta tills han kommer imorgon. Längta efter att höra hur han haft det. Längta efter att känna honom i sängen igen.

Längtan

Jag har så mycket stöd hemma. Han hjälper mig med saker jag inte kan. Han hämtar dricka när jag inte kan resa mig. Han handlar matvaror när jag inte orkar lyfta. Han masserar när jag inte kan sitta still av all smärta. Han är omtänksam och han älskar mig och alla konstigheter som kommer med mig.

Han är mannen jag inte vill leva utan.

Välkommen hem imorgon älskling!

bleeding-hearts-250x250.jpg

 

Anneli

Vila, återhämtning och full rulle

monday

Äntligen måndag tänker jag!

Efter en lång vecka med sex fulla arbetsdagar har jag äntligen en ledig dag. Det är denna dagen som varit mitt mål och som jag sett framför mig hela veckan.

Jag har kämpat mig igenom värk, stress och betat av arbetsuppgifter i ett rasande tempo.

Känns som att veckan gått fort. Har inte gjort annat än att jobba och sova tycker jag. Har ingen aning om vad som hänt i världen. Är för trött för att följa några nyheter.

All min energi har gått åt på jobbet och när jag väl kommit hem har jag inte orkat göra något. Det trivs jag inte riktigt med. Tycker om att kunna pyssla med något efter jobbet. Det är avslappning för mig. Men tyvärr måste jag ge upp det för värken. Jag fullständigt rasar ihop när jag inte jobbar och vill helst inte leva för att bara jobba. Det är inte ett alternativ jag vill tänka på.

Jag vill kunna vara social och hitta på saker. Kunna prata med vänner och familj utan att tappa koncentrationen och till slut sluddra fram orden. Jag vill sitta och titta på en film i lugn och ro istället för att hela tiden röra mig, flytta mig för att jag är obekväm.  Jag vill ha ork till att fika och shoppa!

envanligdag

Känns som att ännu mer av detta offras för att kunna jobba heltid och det känns inte rätt.

Idag är en ledig dag för vila och återhämtning. Imorgon är det jobb igen och en orörd vecka framför mig. Och vem vet…….kanske blir detta veckan då jag kan göra allt det jag vill göra.

Ha en bra vecka!

Anneli

 

 

Otrevliga människor

Ibland önskar jag bara att jag inte bekymrat mig med att gå till jobbet.

Vissa dagar blir ibland bara fel, hur man än gör.  Och dom dagarna kommer alltid när man är som tröttast , har minst tålamod och som mest ont.

Idag var inte min dag.  Idag var otrevliga människors dag.

Varje dag träffar jag och har hand om många olika människor. Det gäller att vara flexibel och anpassa efter personlighet och humör. Inte lätt men alltid värt ett försök. Jag har lätt för att prata med människor och har en ängels tålamod (på jobbet) . Försöker att alltid se det från patientens sida. ” Patienten har alltid rätt” heter det ju.

Efter mer än 20 år i vården hände det. Idag träffade jag patienten av alla patienter.(Trodde jag hade hänt för länge sen men icke).  Idag kopplades min själ nämligen ihop med x.  Hm, har den människan någonsin, någon gång varit vänlig mot någon? Och i så fall när? X var otrevlig från första stund och ifrågasatte allt x kunde komma på. Taggarna utåt.

Jag försökte verkligen att vara tillmötesgående och tålmodig och tänka på situationen omvänt, upp och ner, hit och dit för att försöka förstå var x kom ifrån och hur vi skulle kunna mötas någonstans på en rimlig nivå. Gick inte!

stressadochirriterad

Nästan hela min förmiddag gick åt att försöka uppfylla (orimliga) krav åt en patient! Ibland brukar det funka med ombyte av personal i sådana situationer men det var inte möjligt idag. Ändå har jag i bakhuvudet att tänka på patienten och patienten har alltid rätt.

Men har patienten alltid rätt? Javisst har vi alla 100% rätt att bestämma över oss själva, vår vård, vår medicinering och allt annat i livet. Men ligger man på en sjukavdelning ligger man där av en anledning. För att man behöver professionell hjälp med personal som har erfarenhet och kunskap om ditt tillstånd. Råd och stöttning i hur du ska hantera din sjukdom/ olycka/ rehabilitering osv. Det är väldigt svårt och utmanande att träffa på patienter som inte litar på den medicinska bedömningen som görs. Och i dom allra flesta fall kommer alla i samråd tillsammans med patienten överens om en genomförandeplan för fortsatt behandling med patienten i centrum. Mycket sällan jag träffar patienter som helt motsätter sig läkares och vårdpersonals rekommendationer.

Så svårt det då är att bara se på när patienten har ont, är obekväm eller vägrar att äta eller dricka i protest. Det gåt emot allt jag tror på. Vi är där för att hjälpa.

Men x hade bestämt sig för att idag skulle x inte ha någon som helst hjälp trots att jag uppenbarligen såg att det var välbehövligt. Det är inte det att x avstod hjälpen, det är sättet. Hur x behandlade och nästan mobbade personalen för att visa att vi har fel.

Och sen kom systern på besök………Tusen gånger värre.

untitled
(Detta är bara en dålig dag av miljontals bra dagar. Imorgon går jag till jobbet igen med ett leende).

 

Då tog mitt långt, hårt prövade tålamod slut och jag var tvungen att säga ifrån. Jag var tvungen att tala om att det går inte att prata till personalen hur som helst.

Någonstans måste gränsen för vad man tål gå. Idag hittade jag min gräns.

Men vem vet, jag kanske inte alls hade reagerat som jag gjorde idag om jag kommit utvilad till jobbet imorse. Jobbade sent igår kväll, kom hem 22.20 och gick upp igen kl. 5.

Då är man inte precis pigg och utvilad och tålamodet är inte på topp.

Nu ska jag ge mig in i böckernas värld och glömma verkligheten ett tag!

Trevlig kväll!

Anneli

2016101019122642730_sbig

Inget bra lästips….

Hade ju sett fram emot att läsa andra boken av författaren Clare Mackintosh. JAG SER DIG.

20171106_152419

Efter att ha läst hennes första bok Jag lät dig gå längtade jag efter att läsa hennes nästa bok.

Blev överraskat besviken.

Den verkar spännande och gripande men hann inte läsa länge innan den blev rörig och karaktärer dök upp från ingenstans precis som att läsaren redan vet vem dom är.

Berättelsen hoppar från huvudkaraktären till personer som hon känner till person som vi bara får läsa tankarna på i början.

Hade svårt att hänga med i svängarna. Boken är lättläst men jag hade svårt att känna samhörighet med karaktärerna och tyckte inte jag lärde känna dom tillräckligt.

Verkar som författaren bara skrapat på ytan med denna bok.

Någon annan som läst den? Har ni en annan uppfattning?

Vidare till nästa bok ikväll och hoppas på nåt annat i den.

Trevlig kväll!

Anneli

Ny vecka, Fars dag och familj

måndag

Måndag igen och en ny, orörd vecka framför mig.

Detta är min enda lediga dag denna vecka så idag har jag försökt vila ”i förväg” för den kommande veckan.

Var hos sjukgymnasten i morse för sista gången (denna gång) med min axel och sen blev det lite handling och pyssel hemma.

Har haft en härlig och rolig helg tillsammans med familjen för att fira Fars dag. Är alltid lika roligt att ha dom här. Att få bjuda hem dom på god mat, dryck och skratt.

Det får mig att tänka på hur tacksam jag är för min familj. Hur vi alla alltid ställer upp och stöttar varandra. Det är helt främmande för mig att inte kunna ha den gemenskapen och kärlek för varandra. Tänk att inte ha någon som bryr sig eller ingen som frågar hur det är?

Min familj är inte förskonad från tragedier och vi har varit med om en hel del. Men vi har alltid funnits för varandra, stöttat och gråtit tillsammans. Och kommit ut starkare på andra sidan. Det är det starka bandet som aldrig bryts. Som alltid finns där oavsett var vi är eller var vi befinner oss.

Har haft sån tur och är verkligen lyckligt lottad med även en bonusfamilj där jag är välkommen och där som finns mycket kärlek och omtanke. Jag är omgiven av underbara, omtänksamma, roliga och knasiga människor. Jag kan inte bli mer tacksam och ödmjuk.

Skulle inte vilja byta er för något i världen! Kärlek till er alla. 4f9ca4827f98cf6a8f5e948b0ddd3543-300x300

Önskar er en bra vecka och börja läs en bok!

imagesXBIHFECE

Anneli

Fredag och tacksamhet

201709081148584558_sbig

Så var det äntligen fredag efter en lång vecka.

Känns som jag inte hunnit med mycket mer än att jobba. Det är stor skillnad för mig att jobba heltid. Återhämtningen är kortare med längre dagar och jag orkar inte så mycket som innan utanför jobbet. När väl hemma stänger hjärnan av och jag loggar ut. Orkar helt enkelt inte fokusera och orken är inte som innan.

Jag hoppas att det detta är en anpassningsfas och att det går över.

När jag är på jobbet är allt 100% hela tiden. Idag var extra mycket med oplanerade saker som hände. Det blev ingen rast och kunde inte gå tidigare heller för då hade jag inte hunnit med det som måste avslutas.

Ändå är jag tacksam för mitt jobb, för alla underbara människor jag möter, både personal och patienter. Javisst, jag fick ingen rast, men idag har jag hjälpt och stöttat patienter i deras mest utsatta situation. En situation i deras liv där dom är beroende av min kunskap och erfarenhet. En situation som genom mitt kunnande får dom att må bättre.

En klapp på kinden, ett leende eller en smekning på handen som tack får mig att känna mig meningsfull och just i den stunden spelar rasten ingen roll. Då är det värt allt slit, all övertid och all trötthet.  Och att, av en 21-årig patient bli kallad ”groovy” är ganska coolt. Det visar att jag fortfarande är med i tiden ha ha.

Och nästa vecka går jag dit och jag gör samma sak igen. Därför att det är värt det.

gustav-sover1_192031180

Anneli

Min Miss Fibro

Varför har jag fått Fibromyalgi? Vad är orsaken?

Det finns säkert inte bara en anledning till det, utan flera. Forsking visar på ärftlighet, trauma och på en onormal bearbetning av smärtsignalerna, orsakad av en störning i centrala nervsystemet samt i kroppens reglering av olika hormoner.

Jag har haft sjukdomen i många år, utan att egentligen veta vad det var. Fått olika diagnoser hos olika läkare.

När jag, 2013, blev diagnostiserad var det som att allt föll på plats och det var en lättnad att äntligen kunna sätta ett namn på besvären. Men det blev en början till att lära känna min sjukdom, vad det innebär och framför allt anpassa mitt liv.

Jag har alltid ont i mina muskler. Ibland mer, ibland mindre men jag är aldrig helt smärtfri.  Smärtupplevelsen hos en fibromyalgiker orsakas av att hjärnan har blivit smärtöverkänslig. Och detta leder till sömnsvårigheter. Vaknar ofta på natten därför att jag har ont och är obekväm. Går upp ett tag, går några rundor eller sätter mig i soffan. Sen tillbaka till sängen för att snart gå upp igen. Så har jag hållit på så länge jag kan minnas. Vaknar på morgonen stel och öm. Måste gå upp i god tid (särskilt när jag börjar kl.7) för att kroppen ska komma igång. Tar jag det lugnt och inte stressar brukar det funka bra med en timme innan jag ska köra till jobbet.

Inte nog att allt detta orsakar trötthet och utmattning, det finns ju även koncentrationssvårigheter, glömska, försämrat närminne, svårigheter att komma ihåg ord, ångest och den irriterade huden (Åh detta ständiga kliande!) att ta hänsyn till. Det är ett evigt kämpande som aldrig tar slut. Och dessa är inga symtom på Fibromyalgi, det ÄR Fibromyalgi. 20156210312542101102479_sbig

Sen efter en dålig natt, ibland hemsk, ska jag till ett jobb med mycket liv och rörelse. Mycket folk och mycket som händer på en gång. Många som vill ha hjälp och assistans. Telefonen som ständigt ringer om förfrågningar, information och meddelanden. Tar all min energi att koncentrera mig på det jag gör. Förr behövde jag aldrig skriva lappar och listor på tex blodtryck och blodsocker. Det kom jag ihåg i huvudet. Nu skriver jag ett block om dagen med påminnelser och uppgifter i olika färger, baserade på prioritet.

Jag har ett jobb jag trivs med och som jag vill göra, men med en kropp som inte samarbetar är det väldigt svårt att få dom två att gå ihop.

Det är det med att inte kunna när jag vill. Att behöva be om hjälp när jag inte kan själv. Att få omgivningen att förstå att jag är inte lat, att jag inte försöker.

Idag har dagen gått till vila och återhämtning efter helgen och inför två arbetsdagar till.

Till helgen blir det party! Då firar vi ju Far och det ser jag fram emot. Har planerat och organiserat med mina färgpennor så nu är allt klart.

Nu blir det bokläsning och Geisha i soffan.

Trevlig kväll

Anneli

Biblioteksbesök och lästips

Fick ett meddelande från biblioteket att två av mina reserverade böcker hade kommit.

Blir som ett barn på julafton och åker dit med en gång! (Så att ingen hinner före mig ha ha).

Dessa böcker fick jag som lästips i tidningen Söndag.  Varje vecka får jag ett eller flera tips från deras läsreportage. Skriver upp dom och sen antingen önskar jag mig  eller lånar dom på biblioteket.

Böckerna är:

20171106_152419

Clare Mackintosh  Jag ser dig.  En psykologisk thriller ( min favorit genre) som handlar om Zoe Walker som av en slump upptäcker ett foto på sig själv bland annonserna i en Londontidning. Utan någon förklaring finns kort därpå samma annons med en annan kvinnas foto i tidningen.

Zoe bestämmer sig för att ta reda på sanningen bakom bilderna. Det hela går från att vara ett märkligt mysterium till att bli väldigt obehagligt………..

En bok skriven av samma författare som skrev Jag lät dig gå. Den boken är en sidvändare som jag inte kunde lägga ifrån mig förrän sista sidan var läst.

Gail Honeyman Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt. 

Huvudkaraktären i den berättelsen heter Eleanor och hon lever ett inrutat och välplanerad liv tills hon möter IT-killen Raymond.

Då inser Eleanor att hon varit bra på att överleva men inte haft en aning om hur man lever.

Detta är författarens debutroman.

Jag läser böckerna i den ordningen, spänning först och sedan romantik.

Ser fram emot en avslappnad läskväll.

Skärmklipp

Önskar er en bra vecka!

Anneli

Måndag, och saknad

Så var det måndag igen. Har jobbat helgen men tycker ändå det har gått fort. Nu har jag en orörd vecka framför mig. Härligt!

helg_588e04e02a6b224bbea7db36 

Körde till Malmö för att sätta på vinterdäcken så nu är bilen rustad för vintern, men tror inte jag är det riktigt än.

Blev också ett besök till minneslunden för att tända ett ljus. Så fint där var med mycket blommor och alla tända ljus. Har aldrig sett så mycket blommor på en gång, det var verkligen vackert.

Att så många tar sig dit för att minnas sina älskade och saknade.

Om några veckor är det ett år sedan min mormor gick bort. Ett år av sorg, längtan och saknad.  Ett år med många händelser utan henne.  Jag kan inte låta bli att tänka på att nu blir det ett år till utan henne med händelser och upplevelser som vi missar med henne.

Ett år. Så fort det går men ändå så sakta.

Anneli