Idag är en hjärndöd dag! Kalabalik! Heja Miss Fibro!! Vilse i pannkakan! Stress!
Hur sjukdomen ser ut för mig:
Om man googlar fibromyalgi kommer det upp massor olika symptom och det är olika för olika personer såklart då smärta är subjektivt. Jag tänkte lista upp hur sjukdomen påverkar mig och vad jag har för symptom.
Det jag märker av mest är att jag har ont i handlederna som jag har mycket problem med. Tänk efter hur mycket du använder handlederna. Jag kan inte böja handlederna bakåt utan att det gör ont. Att lyfta armarna över axelhöjd rakt upp går inte. Jag kan lyfta de strax över om jag håller dem böjda.
Fötterna är ett annat bekymmer. Det känner jag nästan varje dag och fötterna är ju också svårt att inte använda. Om jag går någonstans så är det belastning på fötterna, stå upp och laga mat, diska, tvätta, hela tiden står jag upp och det blir då en belastning. Att stå still rakt upp och ner klarar jag i knappt 30 sekunder innan det gör ont. Så man ser mig ofta stå och gunga, byta fot osv. Det är inte för att jag är nervös eller har bråttom iväg någonstans, som säkert en specialist på kroppsspråk skulle säga, utan för att det gör ont annars.

När jag ska sova kan jag få ont på de mest konstiga ställen, som i armvecket eller knävecken. Det brukar hjälpa lite i knävecken om jag sträcker ut benet tills det knakar i knät, men jag har inte hittat något som hjälper när det gör ont i armvecket. Jag försöker trycka på muskeln i underarmen. Det jobbiga är att jag inte kan somna när det börjar kännas i veckena.
Stel är jag i musklerna på morgnarna, oftast är det smärtsamt och det går inte böja fotlederna ordentligt, de knakar, knäna knackar, fingrarna går inte att räta ut. Ibland är jag så svag i fingrarna/händerna att det inte går att lyfta täcket.
Trötthet och förvirring är ytterligare symtom som påverkar mig stort. Tappar talet och säger fel ord när jag egentligen menar något helt annat.

Precis som värken, varierar tröttheten från dag till dag. Jag kan känna mig ganska pigg, men en liten stund senare har tröttheten tagit över. Många beskriver att det är detsamma som den utmattning som kommer med influensa eller vid brist på sömn.
Jag tror jag har fått med det mesta om hur fibron påverkar mig nu. Det är verkligen inte min grej att sitta och lista upp alla problem jag har, men känns ändå skönt att kunna dela med mig. Ibland blir jag så less. Men sen kommer en ny dag och jag kan börja om igen. Tur det 🙂
Jag tycker det går bättre att anpassa mig efter min nya verklighet, förstå att livet har förändrats och att ingenting kommer att bli sig likt. Alltför ofta har jag fortfarande höga förväntningar på mig själv och på vad jag klarar av så försöker sänka förväntningarna istället och utgå från min situation, vad jag orkar och klarar av och finner glädje och lindring i.
Nu gör jag det som funkar och bryr mig inte om vad andra tycker.
Tack min älskling för att du hjälper och stöttar mig. Tack för alla skratt om missförstånd när det är ”utloggat”.
Det har tagit många år men jag accepterar vem jag är och vad jag kan göra.
Anneli
Bra att du kan anpassa dig och tom skratta bort problemen och smärtan ibland!
Det är bara att fortsätta leva, inte mycket att be om! Du är i alla fall lyckligt lottad som har en stödjande partner och familj och vänner!
GillaGillad av 1 person
Absolut är det så. Det viktigaste är att jag har det. Är väl medveten om all kärlek runt om mig och det tas inte för givet. Ett gott skratt mår jag bra av 😁. Tack ❤
GillaGilla
Tack för det här Anneli!
Låter vansinnigt, men jag hade på nåt vis ”glömt” att jag fått diagnosen. Undrar titt som tätt varför i hela friden det gör ont i händerna (till exempel), får oftast svaret (av mig själv) att det är reumatiskt, artros, eller inflammatoriskt, slaggprodukter – (välj önskat svar) Morgnarna är värst…
AHA! Det var nog därför jag var så trött idag!
GillaGillad av 1 person
Ett uppvaknande kanske? 😁. Har själv svårt för att prata om och dela med mig av min sjukdom men känner också att vi måste prata om det mer och stödja varandra. Sköt om dig och tack för kommentaren 🌹
GillaGillad av 1 person
Hehe. Hade väl inte glömt bort, egentligen. Men inte tänkt på det i den termen på bra länge. Men symptomen finns där ju, och inget jag gör tycks få det att försvinna. Men ”lagom” kan iofs lindra. Mat, motion, vila… du vet nog.
Du har rätt, också svårt prata om det, erkänna att man har det. Men behöver också känna att man inte är ensam om det.
GillaGillad av 1 person
💗 🌻
GillaGillad av 1 person